Livet kan va ta mig fan hur svinigt som Helst ... Som att vakna upp i en Annas armar o Komma på vart min kärlek egentligen ligger - då det hela är för sent!
Tårarna bränner o jag kan inte släppa dem ,mannen vid min sida skulle verkligen fundera på va som i helvete händer. Hur ska jag förklara ? Att jag nu flera år senare kommit på mig att älska någon som är borta sen länge ( år ) , att jag ligger här o saknar o drar mig till minnes hans ansikte , hans röst ,hans armar kring mig , de starka kramar , de många skratten o de gånger han sjöng allt annat än vackert men det va det finaste för mig . Minns den första gång vi träffades på puben , den galningen som satte sig bakom mig på stolen . Jag ångrar fan inget , jag ångrar bara att jag söp bort skallen o vaknar upp nu , år senare . Ont i magen o en förbannad saknad får mitt inre att kvida . I mitt huvud ekar sången , vid min hornhinna bilden då du slängde dig ur bussen bara för att hinna lyfta upp mig o snurra mig runt runt runt , kändes som jag flög ! Din tajta vita tröja , parfymen , doften är än levande!
Hur kunde jag va så blind ? Klart som fan det Fanns en anledning till varför jag trivdes med Dig som jag då inte alls kunde erkänna för mig själv. Sången fanns orden - jag älskar Dig! Ja de va med i va du sjöng varje gång o jag bad dig sjunga det om o om igen ... Va fan har jag gjort!? Nu är det för sent !!! Hur jag än skulle vilja så finns du inte längre !

Utan dig är livet så annorlunda !!!!! <3

Så rätt så rätt - JAG ÄLSKAR DIG!